BARA SKA HA

en sån här! Så är det bara.Fatta det Habibi,FATTA!!!!!!!




Ja jag är absolut inte upprörd eller ngt sånt, vi har inte ens pratat om detta. Sitter på jobbet och fick bara en så stark längtan.

Impopulär

Ja var man inte impopulär innan så lär ju Pari ha sett till att bli det nu!
Mycket tragiskt, sorgligt, smärtsamt men också facinerande att bevittna en arbetsplats vars maktstruktur är lite i gungning.
Åk me här nu! Mitt jobb återigen!Here we go...
Personalen sitter och har morgonmöte, en klient ringer på dörrklockan, ringer, ringer , ringer. Jävligt störande.En personal,(dvs biträdande chef,fackligt ombud samt skyddsombud) klampar i väg för att öppna och meddela att vi har möte, vilket klienten borde hajjat. Personalen skriker till klienten " VI SITTER I MÖTEEEEEE OCH EN SAK SKA DU HA JÄVLIGT KLART FÖÖÖÖÖR DIG, KOMMER DU HIT EN GÅNG TILL DENNA TID OCH PLINGAR PÅ JA DÅ JÄVLAR! FATTAR DU DET?". Ja som ni förstår så hörde samtlig personal detta men ingen säger ngt. Nu råkar klienten vara min "kille" asså, jag är kontaktperson till honom och han kommer in till mig lite senare skräckslagen med gråten i halsen och hade självklart blivit jätte rädd och kände sig hotad. Han är Rom och har ibland lite svårt med språket och han hade inte fattat att han inte kunde komma och hämta medicinen mellan 8 och 8.30. Men han kände sig i alla fall hotad och det var just precis vad han blev också.
Jag tog då upp detta med vederbörande under lunchtid när vi alla satt samlade.Till sak hör att denne man aldgig blir konfronterad med någonting och har nog aldrig blivit det heller. Jag var helt enkelt bara tvungen att ta detta, jag klarar inte att bevittna ett hot och sedan låtsas som att det regnar.
- Du jag tycker att det blev lite fel i morse när du sa till X. Jag upplevde det hela som ett hot och sättet du sa till honom på är ju inte förenligt med vår värdegrund här ute.
Han spänner ögonen i mig och svarar.
- Ja en sak kan jag då lova dig, han kommer aldrig mer att göra om det i alla fall.
-Nä det är mycket möjligt men jag anser i alla fall inte att vi som personal skall behandla klienterna på det sättet.
- Men man måste vara tydlig och kunna sätta gränser, annars fattar de ju ingenting.
-Jo tydlig skall man vara och självklart måste man kunna höja rösten, men jag pratar om en hotbild. X kände sig hotad och då har det gått för långt. Jag tycket själv att det inte kändes ngt bra och hade tagit upp detta i vilket fall.
- Ja men då är väl du lite känslig dårå, det där är mitt sätt att jobba och det har alltid fungerat och jag tänker fortsätta som jag alltid gjort. Han tar sedan upp tidningen och låtsas läser.
- Ok men då kan vi ju alla göra som vi vill och skita i allt vad värdegrund och förhållningssätt heter, det blir ju en jätte trevlig arbetsplats, säger jag.
Sedan är allt slut och inget mer händer.
Jo, sedan ringer denne skruvade personal till en annan vapendragare som oxå satt med under samtalet och är sååå jävla upprörd. Samtalet hörs till mitt kontor och vapendragaren tror att jag gått hem. Bägge är sååå jävla arga och upprörda.
Ja, så Pari är inte populär, men men. Habibi tycker att ja e bra, mamma och pappa oxå. Så det så!!!

snart så!

Snart är ännu en dag på jobbet avklarad, och utan hjärnsläpp. Skööööönt, nu ska Pari ta sitt pick och pack och åka hem för att avnjuta en middag och glutta på fotboll med världens vackraste människa, guess who???????.


Trevligt trevligt.
En annan sak som komma skall är att Pari och Habibi får storfrämmande av finfolket från Östersund, nämligen Paris päron. Herrskapet kommer att nudda sorstadsmark på tors den 26. Pari längtar. Tjoflöjt!!!!!

tungt

Pari har haft en tungt dygn faktiskt, hon har känt för att ligga tätt intill Habibi i fosterställning. Hon var också en fara på sitt arbete. Så här i efterhand inser hon att detta var en dag när Pari skulle hållit sig så lång i från människor som bara möjligt. Pari gjorde en tabbe som bara inte får ske, INTE FÅR SKEEEEEEEEE - glömde att låsa in medicindosetterna efter utdelningen på morgonen. Medicinen låg tillgänglig halva dagen i medicinrummet, FATTA! herregud hur kunde hon vara så slarvig? Som tur var det ingen som märkte det förrän Pari själv gjorde det. Trot eller ej, men ALL medicin var kvar. Vågar inte tänka på vad som kunde skett om ngn kommit på mig. Herregud vi hade kunnat förlora tillståndet. Ja, vissa grejer bara sker och man förstår inte hur det går till.Efter denna händelse fick Pari jätte mycket ångest, gick liksom runt i ngn dvala, kände hur det snurrade till nästan som om hon skulle svimma. Läskigt alltså, men det berodde på att jag var så rädd för vad som kunde hänt. Nä usch och fy. I morgon ny dag nya tag.

månne synes ringar på vattnet

Paris eviga stångande i en arbets miljö som skulle få vem som helst att vända på klacken kanske börjar löna sig.Lite exempel:
Mobbing,sexism,rasism,angiveri, ett skyddsombud som är en av de värsta på arbetsplasen och dessutom biträdande chef och nära vän med högsta chefen. Arbetsplatsen har år efter år präglats av detta vilket har lett till en otroligt dysfunktionell arbetsgrupp. Kvinnor har kommit och gått.Ingen har lyckats spräcka bubblan, men tillslut köpte de grisen i säcken.
Pari förstår nog inte hur mycket hennes blotta närvaro har satt skräck i en hel arbetsgrupp. Här anställer de en mörk kvinna som dessutom är feminist och besitter en järnkoll på maktstrukturer.Hon går rakryggad runt och tar mycket plats, hon anser att tiga är silver och tala är guld.Trots rädsla och magsmärtor tar hon fighter. Men trots alla dessa enligt mig superlativ så har miljön bidragit till att Pari då och då varit nere för räkning.Men Pari har inte lämnat de tysta individerna i fred. Hon har likt en blodigel sugit sig fast och i frågasatt den tysta massan. Och nu i dessa dagar börjar en viktig aktör att bekänna färg. Jag frågar hur det känns att år efter år sitta tyst och skratta med, jag frågar hur detta går i hop med hans öppna värderingar om respekt. Han svarar att han inte vågar, han ser men väljer att vara tyst.Han märker vad som sker när makten börjar tappa greppet. Grövre och fulare metoder för att behålla herren på täppan rollen blir synliga.När inte det hjälper börjar tupparna slåss med varandra inför oss åskådare, fjädrarna ryker och det börjar spritta blod. Men nu är vi två som kämpar tillsammans. En fast anställd man och en vikarie (man). Och kanske den viktiga aktören som måste få smälta allt. Mina soldater har bett om ursäkt för att de skrattat med när kvinnoförnedrande snack förekommit. De sägar att de inte vågat annat för att passa in. Men nu är det slut på det och jag känner att solen börjar lysa, men bara lite. Men någonstans måste ju allt börja. Pari är stolt över sig själv och oerhört glad över att ha två säkra vapendragare i kampem mot makten. Återkommer

Ja Pari är ju bara

fööör mycket.Måste allt vara en kamp, kan hon aldrig slappna av?
Har Pari hört detta förut? JAAAAAAA, det kan ni ger er fan på att hon har. Men hörru ni, tur för er att ni inte är jag.Lid inte med mig, jag har valt att detta ingen har tvingat mig.

Tack för tipset

Svansen. Efter att Pari pratat med din kära missbortkommen i går lyckades hon ju skaffa sig info om att det vankades äggkokning i Tullinge. Suget efter ett kokt ägg kom därför inte som ngn överaskning för Pari.Hon tog saken i egna händer och detta resluterade i att Pari styrde upp en knäckemacka som fint toppades med ett kokt ägg med italiensk salladkrydda.Vill även tillägga att det inte är såååå självklart att samtliga individer äter kaviar på ägget, så svansen kanske måste vidga sina vyer? Men Pari tackar i alla fall för den goda iden.
Ja nu över till ngt helt annat. Vad är det för fel på det svenska folket? Vart är kritiken mot polisernas facsist metoder? och då efterlyser jag kraftiga sådana. Tror ni verkligen att detta är några enstaka händelser? Jag snackar nu inte om poliserna på individnivå utan om sjuka oskrivna normer och värderingar som alltid har präglat poliskåren. Detta pågår hela tiden och ibland kommer det fram i media för att sedan glömmas bort och ersättas av ngt annat. Vi betalar faktiskt skatt för rättsväsendet. Hur kan det komma sig att det är ok att vissa grupper får syssla med våld, rasism, tortyr mm och trots att bevis finns komma undan med det? Men när en ungdom går förbi polisen och säger nöff nöff så blir det genast konsekvenser. Åhhhh jag är så arg så jag kan knappt skiva. Inte arg på poliserna utan på en svensk nations totala tamlöshet inför vad vårt rättsväsende står för.

kort stubin

Pari känner igen sig

forts från förra

Ja nu har jag i alla fall hittat en kollega att snacka med och det känns ju skönt, men jag loavr att det kommer mera. Nu kollar jag på the hills och my godness vad dessa individer behöver KBT. Deras scheman kan ju inte vara hälsosamma. Fråga Pari för hon vet! Men en fråga? Vad jobbar Spencer med egentligen? eller har han fotboja?Får inte lämna lägenheten.Karljäveln nosar ju aldrig frisk luft.
En fråga till Missbortkommen?Hur är det med dig?I vårt samtal existerade bara och då menar jag bara PARI.

Fundera hit,fundera dit

Nu har tankarna på att söka nytt jobb tagit övet totalt.Jag VILL INTE vara kvar här något mera, men vad fan ska jag göra när det är kris i ekonomin och det inte finns några jobb att söka.Jag pallar helt enkelt inte med mina kollegor ngt mer, det är bara så. Jag har försökt att stå ut i 1 år lite drygt och jag har kämpat och förhållit mig på en rad olika sätt för att klimatet här inte ska stjäla energi.Men
sexismen och rasismen är bara för mycket.
Jag har talat med chefen, jag har sagt vad jag tycker i en rad situationer,jag har försökt få med mig olika kollegor i min kamp men ingen vill kännas vid detta. Jag har hotat med facket till min chef och det blev bättre ett tag men nu börjar det sakta men säker att falla igen. Hur fan går man tillväga, när en av de värsta är den biträdande chefen som är nära vän med chefen och dessutom fackligt ombud.Den näst värsta har chefen gjort sig beroende av på jobbet dvs han fixar allt på gården typ som en vaktmästare och som även hjälper chefen med hans egna hus. Hur går man tillväga när ALLA i personalgruppen skrattar med när chargången tar fart.Jag tycker att detta är så fruktansvärt obehagligt,jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen och det värsta är att jag vet att de vet att jag inte alls tycker detta är roligt men ändå fortsätter de. De vill att jag ska reagera och när jag inte reagerar så tenderar det till att bli råare och råare. Det kan tex handla om hur de behandlar sin "kärring" hemma, vad kvinnor hör hemma och inte hör hemma.Att vi inte ska ta emot för många Zigenare... Ord som negergöra och neger florerar fritt. Ni kanske tycker att detta inte är så farligt,men jag lovar er att det här är det värsta jag varit med om påen arbetsplats. Jag är ensam kvinna bland 7 st vita män, ja och en kvinna till då men hon är så förtryckt att hon ständigt letar efter någon att sätta dit så hon slipper stå i skottgluggen.Vänder man ryggen till åt henne så hugger hon direkt, tyvärr. Vår chef har verkligen fått oss dit han vill. En splittrad personalgrupp med en biträdande chef som vän och fackligt ombud och en tredje chef som är den högste chefens knähund. Han gnäller på oss andra och tar de obehagliga konflikterna som egentligen chefen skall göra men tredje chefen gör det sååå gärna. Jag vill också påtala att mitt arbete är oerhört intressant, mina klienter är manliga heroinmissbrukare och ingen av dem har nägonsin kränkt mig eller fått mig att känna obehag.Varje dag innan jag åker till jobbet måste jag förbereda mig mentalt och bestämma mig för vilket förhållningssätt som jag skall använda mig av denna dag för att inte mentalt slitas i stycken. Jag är mycket stark och väldigt medveten om maktstrukturer och hur hierarkin är uppbyggd på ett arbete.Jag vet att det inte är många som skulle våga protestera på det sätt jag har gjort men hur mycket skall man stånga sig blodig egentligen. Jag är inte ute efter att förändra dessa personer, det enda jag kräver är en respektabel arbetsmiljö.Jag vet ju innerst inne att dessa män är oerhört, fan återkommer måste dela medicin

Äntligen

Idag har Pari varit oerhört kreativ.Kl 13.00 satt hon i bilen på väg till Ikea för att än en gång inhandla gardinstänger (misslyckades senast pga att det ej fanns svarta).





Jag har nog påtalat detta tidigare men jag avskyr verkligen allt vad Ikea står för och jag hatar i allmännhet att befinna mig där. Men med tanke på att Pari inte tillhör de mest täta individerna så fanns där ju gardinstänger för 59 kr st.Väl där klockade jag tiden innan jag klev in och precis när jag klev ut. Tro det eller ej, men Pari bufflade sig igenom detta myller av söndagsbesökare på ca 15 minuter. Detta måste ta mig fan vara ett rekord.Väl med 5 st gardinstänger i händerna plöjde jag mig fram likt en pansarvagn. Om någon hade tvärstannat framför mig hade mina gardinstänger inte hamnat i ngt fönster utan snarare i ngns rektum, för hej vad det gick.
Nu saknas det gardiner men min portmonä ekar så det får bli nästa månad men jag har faktiskt två st som skall upp i kväll.
Men Habibis och Paris lägenhet börjar arta sig...

Ja sedan fyllde jag ju år i måndags så Habibi bjöd ut mig på Middag och mumma vad det var gott. Vilöksspäckad oxfile och potatisgratäng med gott rött vin.


Det stod en jätte fin blomma på bordet när vi anlände och Pari blev lite rörd över att Habibi hade gjort sig till.Men ju längre tiden gick så kröp det fram att det var Morath som äger stället som hade fixat och trixat fint med dukning och blommor.Ja Pari, ta inte hela handen bara för att du får smak på lillfingret.Ja en fin och trevlig kväll blev det trots det blomman. Men en sak som jag är lite besviken över,men det vill jag bara viska så att Habibi inte hör."Ingen hund fick jag detta år heller".

skrammel, skrammel i plånkan

Nu har jag räknat ut att jag har råd att bjuda Habibi på restaurang. Om jag kniper igen plånkan resten av månaden.Tycker faktiskt att vi är värda detta efter en lååång vecka. Att välja ställe blir enklet-Bleckan vår absoluta favvo, god och billig mat, känner personalen och chefen, dvs jävligt trevligt, för de är såååå underbara människor.
Nu ska jag bara ta mig ett bad och sen beger vi oss ut i denna fredagskväll...Må detta bli en trevlig kväll. (den blir vad man gör den viskar en enträgen röst till Pari).

Tv show

Jobbig sits

Störda typer

Idag fick jag svar från min hyresvärd angående tillåtelse för fortsatt andrahandsuthyrning av min lägenhet. Och svaret blev "ja". Bara liksom sådär. Först ville de vräka mig pga att jag är obekväm som hyresgäst och när jag satte ner foten så hörde jag inte ett knyst från dem på 6 månader.Nu svarar de ja som om inget har hänt. Helt klart är i alla fall att det lönar sig att kämpa.Hyresvärdar har verkligen makt alltså, men tur att det finns hyresgästföreningar som kliver in och stöttar den lille medborgaren. Men den vita flaggan lyser med sin frånvaro, när man minst anar det så slår fienden till.Watch your back...för en sak är då säker störda i huvudet, det är bröderna hyresvärdar.

Run Pari Run

I morse bar det i väg ut på löpning och det var ett sorgligt uppvaknande för Pari.Klarade hon 2 km löpning innnan hon var tvungen att sakta ner på tempot och promenera så vore det ju bra. Jo två km men sen höll kvinnan på att fullkomligt bryta i hop.Paris kropp fick en chock och undrade om döden väntade runt knuten, nu var det liksom dagt att kasta in handduken. Och inte blev det bättre när tanter och gubbar liskom flög förbi och nästan varvade Pari.
Men men Pari kommer att komma tillbaka, då smidigare och smärtare än vad ngt kan tänka sig, eh hoppas hon.