åh inte nu igen!

"Att tänka innan man talar är som att torka sig i arselet innan man har skitit."
Jag vet att jag har åsikter som i mångas ögon kan verka en aning suspekta. En sak som jag har fått leva sida vid sida med sedan jag började uttrycka mitt missnöje inför samhället och världen är andra människor som säger: " Åh inte nu igen" och " neeej vi orkar inte höra" eller " slappna av nu och var inte så arg". Och det är precis som att så fort jag öppnar munnen så måste folk hitta något att kontra med. Och då när det gäller ämnen som de själva knappt vet någonting om.
Äh jag kan inte förklara, det är precis som dom tar det personligt liksom.
Återkommer om detta ämne. Känner mig en aning frustrerad för jag kan inte pränta ner exakt vad jag menar.
ÅHH nu kommer Habibi upp.


Lyssna och njut, eller hata vilket ni vill.

VAPENVILA

Mitt hjärta är mig troget och klappar vidare.
Varje slag känns som en varm våg som sveper över en, ett mjukt rött vin som sakta glider ner i min strupe.Detta tillstånd är såååå skönt. Har varit mycket nu ett tag, känslomässigt alltså.Knappt så jag vågar skriva att jag faktiskt mår alldeles underbart. Demonerna som så ofta gör mig sällskap under dagar som nätter har viftat med den vita flaggan, kapitulerat. Jag förklarade krig med dem på självaste nyår och detta slag vanns av Pari.


Just nu tänker jag bara njuta av vapenvilan tills det är dags igen.Då kommer Pari att vara beväpnad upp till öronen, hon kommer inte att hålla igen på skotten, nej hon tänker slänga sig bakom positiva tankar och ta skydd.Peppra hej vildt medans hon snabbt och smidigt avancerar mot segern. Och mitt hjärta kommer att vara med mig för hjärtat vet att Pari vill henne väl!
Upp till kamp

PS

Ville bara tillägga att Pari inte rökt sedan återfallet!

Negergöra

Idag satte Pari ner foten så det stod hääääärliga till.
Kukdjuren som jag arbetar med hade slagit ner sina blekfeta arselen för genomgång av klienter. Jag gled omkring i rummet och hörde precis att kukkurre sa "ja det är ju ett jävla negergöra". Jag kände att ilskan började koka i mig. Jag stannade upp och spände blicken i honom och sa" du så där säger man inte". blicken fortfarande som fastnaglad på honom. Brödraskapet som satte runt omkring började vrida obekvämt på sig. "Så där säger man ju" säger den neandertalaren. " Du man snackar inte på det där viset så är det bara", sa jag och gled vidare. Det var helt tyst i rummet och ingen vågade röra sig.
Det kändes så jävla skööööönt att få markera inför alla vita neandertalare. Skönt att ingen backade upp honom och skönt att samtliga blev helt tysta. Nu är det fan i mig noooooooog!
En sak ska ni veta, det är inte lätt att vara ensam kvinna bland en massa män som har fastnat i grottorna + att en del håller varandra bakom ryggen.
Vet inte hur länge till Pari orkar men hon ska ge sig själv en stooor klapp på axeln för denna bedrift. Kanske låter enkelt men det är det icke.
En tumregel som jag försöker leva efter är " Normalisera inte något som får dig att må dåligt". Lättare sagt en gjort. Speciellt när Neandertalarna lever och frodas som aldrig förr!

Återfallet är ett faktum

Ja då har rökfrihetsperioden upphört!
Jag drog på en sjuhelvetes bra låt och höjde volymen så hela gotlandsgatan 53 vibrerade, jag själv studsade runt och rockade hej vilt och sjöng "pppoker fejs pppoker fejs". Mitt i allt dansande och sjungade grep röksuget tag i mig. Allt kändes där och då så jävla rätt, musiken, dansen, mitt humör var på topp. Men något saknades för att den sista spiken i kistan skulle vara där. En Cigg, så i takt med musiken rörde sig min kropp farm till Ciggen, tog fram en och greppade tändaren. Tusen tankar for runt i mitt huvud, men jag hade bestämt mig, JAG SKA RÖKA. Musiken nu ännu högre, väl ute på balkongen, tände mina fingar vant cigaretten och jag förde rökobjektet till min mun och drog in den uuuuunderbara röken. och som jag hade längtat, gott var det och jag kände att min vän fortfarande var mig trogen. Men efter några bloss smög sig misslyckandet på mig, ringde mamma och meddelade återfallet.
vet inte hur jag ska göra med rökningen. Jag återkommer när beslut är fattat. Just nu känner jag mig en aning skamsen.

Svenska nationen snarkar

15-20 procent av den svenska befolkningen snarkar högt och störande. Ja det är sant, hörde just om det på nyhetsmorgon. Habibi snarkar och jag önskar att han var vaken så han kunde ta del av det som kommer att sägas. Jag ska memorera det och prata med honom senare. För hans egen skull måste snarkandet upphöra, det är inte hälsosamt. Jag looooovar dyrt och heligt att detta har ingeting med mitt ogillande av snarkandet, nä jag tänker bara på Habibis hälsa...?????!!!!!!

God morgon

0900 vaknade jag. Försökte somna om men insåg att jag faktiskt inte var trött. Kravlade mig ur sängen med täcke och kudde under armen för att förflytta mig till soffan i vardagsrummet. Älskar att vakna och sedan komma på att jag är leeeeeedig, älskar mysa i soffan på morgonen, och ja ensam. Habibi ligger fortfarande och sover och jag behöver min tid själv framför tv:n på morgonen. Habibi sover alltid längre än mig på helgerna. Kurr Kurr, magen skriker efter föda, å ja kommer genast på att jag tog ju fram bröd ur frysen i går för att göra mig en smarrig morgonmacka idag. Nästan dregglandes trippar jag in i köket och öppnar skafferidörren. Men var fan är brödet???
I kylskåpet kanske? Nehäääää, inte där heller. Jag misstänker det värsta, Habibi har slängt in brödet i frysen igen. Jag sliter irriterat upp dörren och dör ligger mitt goda bröd iskallt och stenhårt. Nog för att jag älskar Habibi men i bland blir jag en smula IRRITERAD. Va fan skulle han in med brödet i kylen för? Jag hade faktiskt tagit fram det av en anledning. Funderar på om jag ska storma in och ta upp detta för diskussion men stillar mig när kurret gör sig påmind.
Ja ja, jag värmer två skivor i micron, väl fardigt slänger jag på rökt kalkon, färska spenat, tomater och kokar mig en kopp te. Burrar ner mig i soffan och avnjuter en god frukost i sällskap av Tilde De Paula och mina egna tankar. MORRN MORRN DAAAA