Ja nu har jag i alla fall hittat en kollega att snacka med och det känns ju skönt, men jag loavr att det kommer mera. Nu kollar jag på the hills och my godness vad dessa individer behöver KBT. Deras scheman kan ju inte vara hälsosamma. Fråga Pari för hon vet! Men en fråga? Vad jobbar Spencer med egentligen? eller har han fotboja?Får inte lämna lägenheten.Karljäveln nosar ju aldrig frisk luft.
En fråga till Missbortkommen?Hur är det med dig?I vårt samtal existerade bara och då menar jag bara PARI.
torsdag 12 februari 2009
måndag 9 februari 2009
Fundera hit,fundera dit
Nu har tankarna på att söka nytt jobb tagit övet totalt.Jag VILL INTE vara kvar här något mera, men vad fan ska jag göra när det är kris i ekonomin och det inte finns några jobb att söka.Jag pallar helt enkelt inte med mina kollegor ngt mer, det är bara så. Jag har försökt att stå ut i 1 år lite drygt och jag har kämpat och förhållit mig på en rad olika sätt för att klimatet här inte ska stjäla energi.Men
sexismen och rasismen är bara för mycket.
Jag har talat med chefen, jag har sagt vad jag tycker i en rad situationer,jag har försökt få med mig olika kollegor i min kamp men ingen vill kännas vid detta. Jag har hotat med facket till min chef och det blev bättre ett tag men nu börjar det sakta men säker att falla igen. Hur fan går man tillväga, när en av de värsta är den biträdande chefen som är nära vän med chefen och dessutom fackligt ombud.Den näst värsta har chefen gjort sig beroende av på jobbet dvs han fixar allt på gården typ som en vaktmästare och som även hjälper chefen med hans egna hus. Hur går man tillväga när ALLA i personalgruppen skrattar med när chargången tar fart.Jag tycker att detta är så fruktansvärt obehagligt,jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen och det värsta är att jag vet att de vet att jag inte alls tycker detta är roligt men ändå fortsätter de. De vill att jag ska reagera och när jag inte reagerar så tenderar det till att bli råare och råare. Det kan tex handla om hur de behandlar sin "kärring" hemma, vad kvinnor hör hemma och inte hör hemma.Att vi inte ska ta emot för många Zigenare... Ord som negergöra och neger florerar fritt. Ni kanske tycker att detta inte är så farligt,men jag lovar er att det här är det värsta jag varit med om påen arbetsplats. Jag är ensam kvinna bland 7 st vita män, ja och en kvinna till då men hon är så förtryckt att hon ständigt letar efter någon att sätta dit så hon slipper stå i skottgluggen.Vänder man ryggen till åt henne så hugger hon direkt, tyvärr. Vår chef har verkligen fått oss dit han vill. En splittrad personalgrupp med en biträdande chef som vän och fackligt ombud och en tredje chef som är den högste chefens knähund. Han gnäller på oss andra och tar de obehagliga konflikterna som egentligen chefen skall göra men tredje chefen gör det sååå gärna. Jag vill också påtala att mitt arbete är oerhört intressant, mina klienter är manliga heroinmissbrukare och ingen av dem har nägonsin kränkt mig eller fått mig att känna obehag.Varje dag innan jag åker till jobbet måste jag förbereda mig mentalt och bestämma mig för vilket förhållningssätt som jag skall använda mig av denna dag för att inte mentalt slitas i stycken. Jag är mycket stark och väldigt medveten om maktstrukturer och hur hierarkin är uppbyggd på ett arbete.Jag vet att det inte är många som skulle våga protestera på det sätt jag har gjort men hur mycket skall man stånga sig blodig egentligen. Jag är inte ute efter att förändra dessa personer, det enda jag kräver är en respektabel arbetsmiljö.Jag vet ju innerst inne att dessa män är oerhört, fan återkommer måste dela medicin
sexismen och rasismen är bara för mycket.
Jag har talat med chefen, jag har sagt vad jag tycker i en rad situationer,jag har försökt få med mig olika kollegor i min kamp men ingen vill kännas vid detta. Jag har hotat med facket till min chef och det blev bättre ett tag men nu börjar det sakta men säker att falla igen. Hur fan går man tillväga, när en av de värsta är den biträdande chefen som är nära vän med chefen och dessutom fackligt ombud.Den näst värsta har chefen gjort sig beroende av på jobbet dvs han fixar allt på gården typ som en vaktmästare och som även hjälper chefen med hans egna hus. Hur går man tillväga när ALLA i personalgruppen skrattar med när chargången tar fart.Jag tycker att detta är så fruktansvärt obehagligt,jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen och det värsta är att jag vet att de vet att jag inte alls tycker detta är roligt men ändå fortsätter de. De vill att jag ska reagera och när jag inte reagerar så tenderar det till att bli råare och råare. Det kan tex handla om hur de behandlar sin "kärring" hemma, vad kvinnor hör hemma och inte hör hemma.Att vi inte ska ta emot för många Zigenare... Ord som negergöra och neger florerar fritt. Ni kanske tycker att detta inte är så farligt,men jag lovar er att det här är det värsta jag varit med om påen arbetsplats. Jag är ensam kvinna bland 7 st vita män, ja och en kvinna till då men hon är så förtryckt att hon ständigt letar efter någon att sätta dit så hon slipper stå i skottgluggen.Vänder man ryggen till åt henne så hugger hon direkt, tyvärr. Vår chef har verkligen fått oss dit han vill. En splittrad personalgrupp med en biträdande chef som vän och fackligt ombud och en tredje chef som är den högste chefens knähund. Han gnäller på oss andra och tar de obehagliga konflikterna som egentligen chefen skall göra men tredje chefen gör det sååå gärna. Jag vill också påtala att mitt arbete är oerhört intressant, mina klienter är manliga heroinmissbrukare och ingen av dem har nägonsin kränkt mig eller fått mig att känna obehag.Varje dag innan jag åker till jobbet måste jag förbereda mig mentalt och bestämma mig för vilket förhållningssätt som jag skall använda mig av denna dag för att inte mentalt slitas i stycken. Jag är mycket stark och väldigt medveten om maktstrukturer och hur hierarkin är uppbyggd på ett arbete.Jag vet att det inte är många som skulle våga protestera på det sätt jag har gjort men hur mycket skall man stånga sig blodig egentligen. Jag är inte ute efter att förändra dessa personer, det enda jag kräver är en respektabel arbetsmiljö.Jag vet ju innerst inne att dessa män är oerhört, fan återkommer måste dela medicin
söndag 8 februari 2009
Äntligen
Idag har Pari varit oerhört kreativ.Kl 13.00 satt hon i bilen på väg till Ikea för att än en gång inhandla gardinstänger (misslyckades senast pga att det ej fanns svarta).

Jag har nog påtalat detta tidigare men jag avskyr verkligen allt vad Ikea står för och jag hatar i allmännhet att befinna mig där. Men med tanke på att Pari inte tillhör de mest täta individerna så fanns där ju gardinstänger för 59 kr st.Väl där klockade jag tiden innan jag klev in och precis när jag klev ut. Tro det eller ej, men Pari bufflade sig igenom detta myller av söndagsbesökare på ca 15 minuter. Detta måste ta mig fan vara ett rekord.Väl med 5 st gardinstänger i händerna plöjde jag mig fram likt en pansarvagn. Om någon hade tvärstannat framför mig hade mina gardinstänger inte hamnat i ngt fönster utan snarare i ngns rektum, för hej vad det gick.
Nu saknas det gardiner men min portmonä ekar så det får bli nästa månad men jag har faktiskt två st som skall upp i kväll.
Men Habibis och Paris lägenhet börjar arta sig...

Ja sedan fyllde jag ju år i måndags så Habibi bjöd ut mig på Middag och mumma vad det var gott. Vilöksspäckad oxfile och potatisgratäng med gott rött vin.

Det stod en jätte fin blomma på bordet när vi anlände och Pari blev lite rörd över att Habibi hade gjort sig till.Men ju längre tiden gick så kröp det fram att det var Morath som äger stället som hade fixat och trixat fint med dukning och blommor.Ja Pari, ta inte hela handen bara för att du får smak på lillfingret.Ja en fin och trevlig kväll blev det trots det blomman. Men en sak som jag är lite besviken över,men det vill jag bara viska så att Habibi inte hör."Ingen hund fick jag detta år heller".


Jag har nog påtalat detta tidigare men jag avskyr verkligen allt vad Ikea står för och jag hatar i allmännhet att befinna mig där. Men med tanke på att Pari inte tillhör de mest täta individerna så fanns där ju gardinstänger för 59 kr st.Väl där klockade jag tiden innan jag klev in och precis när jag klev ut. Tro det eller ej, men Pari bufflade sig igenom detta myller av söndagsbesökare på ca 15 minuter. Detta måste ta mig fan vara ett rekord.Väl med 5 st gardinstänger i händerna plöjde jag mig fram likt en pansarvagn. Om någon hade tvärstannat framför mig hade mina gardinstänger inte hamnat i ngt fönster utan snarare i ngns rektum, för hej vad det gick.
Nu saknas det gardiner men min portmonä ekar så det får bli nästa månad men jag har faktiskt två st som skall upp i kväll.
Men Habibis och Paris lägenhet börjar arta sig...

Ja sedan fyllde jag ju år i måndags så Habibi bjöd ut mig på Middag och mumma vad det var gott. Vilöksspäckad oxfile och potatisgratäng med gott rött vin.

Det stod en jätte fin blomma på bordet när vi anlände och Pari blev lite rörd över att Habibi hade gjort sig till.Men ju längre tiden gick så kröp det fram att det var Morath som äger stället som hade fixat och trixat fint med dukning och blommor.Ja Pari, ta inte hela handen bara för att du får smak på lillfingret.Ja en fin och trevlig kväll blev det trots det blomman. Men en sak som jag är lite besviken över,men det vill jag bara viska så att Habibi inte hör."Ingen hund fick jag detta år heller".

fredag 6 februari 2009
skrammel, skrammel i plånkan

Nu har jag räknat ut att jag har råd att bjuda Habibi på restaurang. Om jag kniper igen plånkan resten av månaden.Tycker faktiskt att vi är värda detta efter en lååång vecka. Att välja ställe blir enklet-Bleckan vår absoluta favvo, god och billig mat, känner personalen och chefen, dvs jävligt trevligt, för de är såååå underbara människor.
Nu ska jag bara ta mig ett bad och sen beger vi oss ut i denna fredagskväll...Må detta bli en trevlig kväll. (den blir vad man gör den viskar en enträgen röst till Pari).
torsdag 5 februari 2009
Störda typer
Idag fick jag svar från min hyresvärd angående tillåtelse för fortsatt andrahandsuthyrning av min lägenhet. Och svaret blev "ja". Bara liksom sådär. Först ville de vräka mig pga att jag är obekväm som hyresgäst och när jag satte ner foten så hörde jag inte ett knyst från dem på 6 månader.Nu svarar de ja som om inget har hänt. Helt klart är i alla fall att det lönar sig att kämpa.Hyresvärdar har verkligen makt alltså, men tur att det finns hyresgästföreningar som kliver in och stöttar den lille medborgaren. Men den vita flaggan lyser med sin frånvaro, när man minst anar det så slår fienden till.Watch your back...för en sak är då säker störda i huvudet, det är bröderna hyresvärdar.
söndag 1 februari 2009
Run Pari Run
I morse bar det i väg ut på löpning och det var ett sorgligt uppvaknande för Pari.Klarade hon 2 km löpning innnan hon var tvungen att sakta ner på tempot och promenera så vore det ju bra. Jo två km men sen höll kvinnan på att fullkomligt bryta i hop.Paris kropp fick en chock och undrade om döden väntade runt knuten, nu var det liksom dagt att kasta in handduken. Och inte blev det bättre när tanter och gubbar liskom flög förbi och nästan varvade Pari.
Men men Pari kommer att komma tillbaka, då smidigare och smärtare än vad ngt kan tänka sig, eh hoppas hon.
Men men Pari kommer att komma tillbaka, då smidigare och smärtare än vad ngt kan tänka sig, eh hoppas hon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)