tisdag 24 februari 2009

snart så!

Snart är ännu en dag på jobbet avklarad, och utan hjärnsläpp. Skööööönt, nu ska Pari ta sitt pick och pack och åka hem för att avnjuta en middag och glutta på fotboll med världens vackraste människa, guess who???????.


Trevligt trevligt.
En annan sak som komma skall är att Pari och Habibi får storfrämmande av finfolket från Östersund, nämligen Paris päron. Herrskapet kommer att nudda sorstadsmark på tors den 26. Pari längtar. Tjoflöjt!!!!!

måndag 23 februari 2009

tungt


Pari har haft en tungt dygn faktiskt, hon har känt för att ligga tätt intill Habibi i fosterställning. Hon var också en fara på sitt arbete. Så här i efterhand inser hon att detta var en dag när Pari skulle hållit sig så lång i från människor som bara möjligt. Pari gjorde en tabbe som bara inte får ske, INTE FÅR SKEEEEEEEEE - glömde att låsa in medicindosetterna efter utdelningen på morgonen. Medicinen låg tillgänglig halva dagen i medicinrummet, FATTA! herregud hur kunde hon vara så slarvig? Som tur var det ingen som märkte det förrän Pari själv gjorde det. Trot eller ej, men ALL medicin var kvar. Vågar inte tänka på vad som kunde skett om ngn kommit på mig. Herregud vi hade kunnat förlora tillståndet. Ja, vissa grejer bara sker och man förstår inte hur det går till.Efter denna händelse fick Pari jätte mycket ångest, gick liksom runt i ngn dvala, kände hur det snurrade till nästan som om hon skulle svimma. Läskigt alltså, men det berodde på att jag var så rädd för vad som kunde hänt. Nä usch och fy. I morgon ny dag nya tag.

onsdag 18 februari 2009

månne synes ringar på vattnet


Paris eviga stångande i en arbets miljö som skulle få vem som helst att vända på klacken kanske börjar löna sig.Lite exempel:
Mobbing,sexism,rasism,angiveri, ett skyddsombud som är en av de värsta på arbetsplasen och dessutom biträdande chef och nära vän med högsta chefen. Arbetsplatsen har år efter år präglats av detta vilket har lett till en otroligt dysfunktionell arbetsgrupp. Kvinnor har kommit och gått.Ingen har lyckats spräcka bubblan, men tillslut köpte de grisen i säcken.
Pari förstår nog inte hur mycket hennes blotta närvaro har satt skräck i en hel arbetsgrupp. Här anställer de en mörk kvinna som dessutom är feminist och besitter en järnkoll på maktstrukturer.Hon går rakryggad runt och tar mycket plats, hon anser att tiga är silver och tala är guld.Trots rädsla och magsmärtor tar hon fighter. Men trots alla dessa enligt mig superlativ så har miljön bidragit till att Pari då och då varit nere för räkning.Men Pari har inte lämnat de tysta individerna i fred. Hon har likt en blodigel sugit sig fast och i frågasatt den tysta massan. Och nu i dessa dagar börjar en viktig aktör att bekänna färg. Jag frågar hur det känns att år efter år sitta tyst och skratta med, jag frågar hur detta går i hop med hans öppna värderingar om respekt. Han svarar att han inte vågar, han ser men väljer att vara tyst.Han märker vad som sker när makten börjar tappa greppet. Grövre och fulare metoder för att behålla herren på täppan rollen blir synliga.När inte det hjälper börjar tupparna slåss med varandra inför oss åskådare, fjädrarna ryker och det börjar spritta blod. Men nu är vi två som kämpar tillsammans. En fast anställd man och en vikarie (man). Och kanske den viktiga aktören som måste få smälta allt. Mina soldater har bett om ursäkt för att de skrattat med när kvinnoförnedrande snack förekommit. De sägar att de inte vågat annat för att passa in. Men nu är det slut på det och jag känner att solen börjar lysa, men bara lite. Men någonstans måste ju allt börja. Pari är stolt över sig själv och oerhört glad över att ha två säkra vapendragare i kampem mot makten. Återkommer

tisdag 17 februari 2009

Ja Pari är ju bara

fööör mycket.Måste allt vara en kamp, kan hon aldrig slappna av?
Har Pari hört detta förut? JAAAAAAA, det kan ni ger er fan på att hon har. Men hörru ni, tur för er att ni inte är jag.Lid inte med mig, jag har valt att detta ingen har tvingat mig.




Tack för tipset


Svansen. Efter att Pari pratat med din kära missbortkommen i går lyckades hon ju skaffa sig info om att det vankades äggkokning i Tullinge. Suget efter ett kokt ägg kom därför inte som ngn överaskning för Pari.Hon tog saken i egna händer och detta resluterade i att Pari styrde upp en knäckemacka som fint toppades med ett kokt ägg med italiensk salladkrydda.Vill även tillägga att det inte är såååå självklart att samtliga individer äter kaviar på ägget, så svansen kanske måste vidga sina vyer? Men Pari tackar i alla fall för den goda iden.
Ja nu över till ngt helt annat. Vad är det för fel på det svenska folket? Vart är kritiken mot polisernas facsist metoder? och då efterlyser jag kraftiga sådana. Tror ni verkligen att detta är några enstaka händelser? Jag snackar nu inte om poliserna på individnivå utan om sjuka oskrivna normer och värderingar som alltid har präglat poliskåren. Detta pågår hela tiden och ibland kommer det fram i media för att sedan glömmas bort och ersättas av ngt annat. Vi betalar faktiskt skatt för rättsväsendet. Hur kan det komma sig att det är ok att vissa grupper får syssla med våld, rasism, tortyr mm och trots att bevis finns komma undan med det? Men när en ungdom går förbi polisen och säger nöff nöff så blir det genast konsekvenser. Åhhhh jag är så arg så jag kan knappt skiva. Inte arg på poliserna utan på en svensk nations totala tamlöshet inför vad vårt rättsväsende står för.

lördag 14 februari 2009

kort stubin

Pari känner igen sig