Arg och besviken

Pratade med en gammal vän i dag om det eventuella tv programmet om Hassela som JAG ligger bakom. Jag är så godtrogen och oegoistisk ibland så jag ringde min sk vän (som fö nu är känd) om hon ville delta i detta program och styrka min tes om Hassela med tanke på att hon själv varit på ett Hasselakollektiv. Tyvärr har kändisskapet stigit henne över huvudet och det är verkligen me myself and I.Som sagt hon tog över allt, snackade precis som om det var HON som visste allt, HON som visste hur man skulle snacka med Janne Josefsson.Hon berättade hur VI skulle bete oss i detta program. Va fan, Janne hörde av sig till MIG efter att läst MIN artikel, han ville träffa MIG och diskutera. Fan vad jag blev besviken och arg.....






Jag borde ha fattat att den sk vännen skulle bete sig just på det här viset. Jag har märkt tendenserna ett längre tag men inte velat ta in dem. Men nu har hon skitit i det blå. Jag tänker inte ringa till henne ngt mera. Hon kommer med all sannolikhet att höra av sig och då måste Pari vara ärlig och säga att detta vill jag sköta själv. Jag avskyr när andra knuffar i undan mig just när jag håller på att nå målet. Jag vill faktiskt att detta skall få vara min grej, ja min grej tillsammans med alla som gör detta möjligt så klart, ja ni fattar. Som jag har kämpat för detta och nu är jag nära riktigt nära. Har fått tag på två st tungviktare inom narkotika politiken som är beredda att ställa upp i programmet. Fick ett ja svar av dem i dag. Helt jävla otroligt. Tänk om allt kan bli verklighet, tänk om det kommer att göras ett riktigt program om Hasselakollektivet än gång för alla.Då har jag lyckats med ngt som ingen annan har lyckats med,alla ungdomar som skrikit sig hesa sedan 1968 kommer äntligen att få sina röster hörda. Tänk efter alla dessa jävla år. Passa er Hassela, här kommer Pari och hon är jävligt taggad.