I morgon smäller det

Nä nu var Pari lite sådär kvällspressen-falsk. Skriver värsta rubriken för att locka folk att läsa och sedan är innehållet inte ett dugg intressant. Men håll till godo i alla fall.
Som sagt, i morgon har Pari på egen begäran bett om ett samtal med chefen. Hon vill helyt enkelt att jobbet ska pröjsa en steg 1 utb i KBT. utbildningen kostar 100 000 kr och är en dag i veckan i 2 år.Priset kanske låter saftigt och det är det förvisso, men nu är det faktiskt så att vi ÄR ett behandlingshem med kognitiv inriktining och det blir ohållbart i längden om vi endast har 2 st utbildade terapeuter varav den ene snart är 60 bast. Ja, behöver jag skriva att dessa är män. Jag anser att man ska satsa på mig av flera orsaker:
1.Utbildad behandlingsassistent
2. 3 1/2 års yrkeserfarenhet inom missbrukarvården i Stockholm
3.Eget missbruk i bakgrunden samt arbetat och arbetar mkt med mig själv.
4.Kvinna på en mansdominaread arbetsplats.
5.Jävligt duktigt inom mitt yrke.
Ja jag skulle kunna göra listan ännu längre, men detta får räcka.

Det som talar emot mig:
1.ekonomikris
2.Kvinnoförnedrande arbetsplats i form av värderingar och språk, det har aldrig satsats på kvinnor.
3.Jag är för obekväm.

Om jag inte skulle få hjälp så kommer Pari att sluta med att lägga energi på mitt jobb. Jag anser att ett arbete men människor är en färskvara. Man måste vara taggad, känna inspiration och vilja utveckla sig. Annars riskerar man att bli uttråkad, hemmablind, och bitter. Då ska man inte arbeta med människor. Jag kommer helt enkelt att omfokusera. Jag är ansvarig för mina behov och man ska ta sig själv på allvar.
Ok, fortsättning följer.